Det har varit en het debatt huruvida återkommande IS-krigare och andra terrorister ska erbjudas de rättigheter som de faktiskt gör och mer därtill. Man ha sett att vissa kommuner ger återvändande terrorister från krigets Syrien bostäder, vård och blir således en vilozon innan de beger sig ut krigar i terrorns namn igen. Flera journalister har uttryckt sin avsky för att Sverige har blivit något slags mecka för terrorister och att de i vissa fall även har fått förtur i bostadsköer och liknande. Kan det vara så att man ibland kan gå lite för långt med de mänskliga rättigheterna?

Detta har fått många att reagera och inte minst ilskna till när man har fått klara bevis för vad fruktansvärda handlingar dessa personer har gjort utan att visa någon som helst tecken på ånger.

Mänskliga rättigheter omfattar alla

Även om man kan tycka det är befängt att en folkmordsdömd terrorist som har begått brott som man inte kan föreställa sig, så gäller de mänskliga rättigheterna även denne. Det betyder att tortyr och omild behandling är förbjudet och att denna ska ha samma rätt som övriga fångar om man hamnar i fängelse. Detta är en anledning till att staten istället försöker skärpa terrorlagarna genom att förbjuda samröre med vissa organisationer osv. Men det kan alltså vara lättare sagt än gjort pga. grundlagarna.

Svårt att komma åt terrorism

Det är också mycket svårt att döma en terrorist som har levt rövare långt borta i krig. Och eftersom bevismaterialet är så pass viktigt så faller många mellan stolarna och staten vet inte riktigt i vilket fack man ska placera dem.

Enligt studier är det särskilt svårt att döma en terrorist på grund av den svenska föreningsfriheten som är en del av grundlagen. Dock är den avsedd mer för fackklubbar och andra småverksamheter och inte för terrorism. Resultatet har blivit att en rad terrorister går fria i Sverige, helt enkelt.